highlife

det är konstigt att även om man fyller nitton så blir man supernyfiken när man vet att någon slår in presenter i köket. när jag var liten önskade jag mig alltid något, & den saken skulle lösa alla mina problem. fick man det var man överlycklig till nästa födelsedag & fick man det inte var man ledsen en vecka. nu är det nästan skitsamma. det handlar inte om otacksamhet utan om verklighet, att vad som helst gör en inte överlycklig längre. iallafall ingenting som går att slå in i ett paket. trots det vill jag springa in i köket & ta reda på vad mamma prasslar med. jag antar att barnet i mig fortfarande lever.